mammathandi.blogg.se

En allmän blogg om det som händer i min vardag. Jag kommer skriva om allt ifrån mina barn och min dotters medfödda hjärtfel till mina intressen, mat, träning och fixa i hemmet.

paranoid schizofreni

Publicerad 2015-03-16 15:17:20 i Allmänt,

Det ringer på mobilen och på displayen står det mamma. Jag får en klump i magen. Jag har inte pratat med min mamma på nästan 1 år och sist vi talades ville hon inte ha med mig att göra. Jag var inte hennes dotter längre och hon bad mig att brinna i helvetet. Jag har saknat min mamma varje dag och haft kontakt med hennes vårdare. Men efter allt jag har gått igenom med Matheus så har jag saknat min mamma ännu mer och jag blev så glad att hon ringde men samtidigt så rädd. Jag svara " Hallå" - Hej det är jag säger hon. Och så fortsatta vi att prata som att tiden hade stått still från den dagen vi sista pratade då hon var frisk. Hon blev så glad över att hon har blivit mormor igen. Jag har varit inne på detta ämne tidigare att min mamma lidet av en paranoid schizofreni och har gjort det under hela min uppväxt. Jag minns mycket väl hennes hörselhallucinationer, hon skratta högt för sig själv och både prata och skrek. Hon hade många konstiga saker för sig, bisarra idéer och så blev hon lätt aggressiv. Förutom det så trodde hon att hela världen var i mot henne och ville henne illa. Poliser var kannibaler och hon var gud. Men trotts allt detta så är hon min mamma. En smart och stark kvinna. Hon är en fantastisk mamma som kämpar för sin barn och har ett otroligt stort hjärta! Hon är väl medveten om hennes sjukdom och hon ibland känna skuldkänslor över att hon inte kan/kunnat vara den mamman hon vill vara. Men allt har sin för och nackdelar. Jag har fått växa upp tidigt och ta ansvar, Saknar en grundtrygghet och aldrig haft regler hemma eller någon som sagt vad som är rätt och fel. Men jag har ändå lärt mig det. När det kommer till att fatta beslut kan jag vara ganska osäker men jag är också stark och tror på mig själv. Har alltid försökt att stå men båda fötterna på jorden och vara lyhörd. Ibland undra jag hur mitt liv hade sätt upp om jag hade fått en normal uppväxt, vad än en normal uppväxt är. Men är ändå så tacksam för den växt jag har fått... det är ju ändå jag. Min mamma ska besöka oss för första gången i huset i nästa vecka och träffa sina barnbarn. Hon har aldrig sätt Amanda eller Matheus. LYCKA!

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela